geomantes, -is, o. -us, -i, m.
der aus der Erde wahrsagt: PEROTTI ccopiae 28,48 a quibus divinationis generibus chiromantes, necromantes, hydromantes et geomantes appellati. PICO-G adv astrol 2,10 Quod si quis forte non credit, experiatur ipse, et super eiusdem hominis fato consulet chiromantem, astrologum et geomantem. CODRVS serm 1 sig.E1r (v. capnomantis). BRVNO sigill p.154 dux geomantus pyramis. == sigill p.156 (v. pyromantis). STRADLING epig 2,19,3 Omnis in urbe geomantes, hydromantis, haruspex, | ... | ... chiroque mantes | Coguntur fari fata puerperii. CAMPANELLA disp c astrol p.184 (v. pyromantis).
Lexicographica: TLL -is (1x)
|