semiludicrus, -a, -um
halblächerlich, halb im Spaß: BIONDO Roma triumph 2,60 Mirmillones erant pugiles se ad duellum, sed semiludicrum provocantes. FLACIVS clav II illa, quae excepto Dei mandato, per sese considerata, semiludicra erant. COMENIVS op did IV p.79 Cur non idem hīc fiat? semiludicris qvidem adhuc, sed jam qvoqve
![]() Lexicographica: GEORGES 0
|